Konoe Atsumaro

Det här är en artikel om en person med japanskt personnamn; Konoe är familjenamnet.

Konoe Atsumaro (近衛 篤麿), född 10 augusti 1863 i Kyoto, död 1 januari 1904, var en japansk statsman, politiker och furste. Han var far till premiärministern Konoe Fumimaro.

Konoe Atsumaro föddes i Kyoto till en högadlig familj, och hans far Konoe Tadafusa var hovtjänsteman av högsta graden. Mellan 1885 och 1890 reste han i Europa och studerade vid universiteten i Bonn och Leipzig.^[1] Efter 6 års universitetsstudier i Tyskland förvärvade han 1890 doktorsvärdighet på avhandlingen Ministerverantwortlichkeit in Japan.^[2] När han återvände blev han ledamot i japanska pärskammaren som koshaku (furste)^[3] och var mellan 1896 och 1903 dess talman.^[2]

Konoe stiftade 1898 sällskapet Tōa dōbunkai ("östasiatiska sällskapet på grundvalen av samma skriftsystem"), som sökte bekämpa Rysslands maktutvidgningsförsök i Manchuriet och Korea och verka för japanernas förbrödring med kineser och koreaner genom att inrätta japanskledda skolor i Kina (Qingdynastin) och Korea samt genom understöd åt kinesiska och koreanska studerande i Japan och utsändande av kunskapare och anordnande av politiska demonstrationer. Sällskapet upplöstes på japanska regeringens önskan i december 1903 under de diplomatiska förhandlingar, som föregick krigsutbrottet mellan Ryssland och Japan.^[2]

Även vid andra tillfällen råkade Konoe i konflikt med Ito Hirobumis försiktigare politik.^[2] Han var en motståndare till politik grundad på klaner eller intressegrupper.^[1] Som ordförande i styrelsen för adelsskolan Gakushūin i Tokyo främjade Konoe energiskt modern vetenskaplig och även fysisk uppfostran av den uppväxande generationen inom hovadeln.^[2]